TWIN PIGS
TWIN PIGS är ett punkband från Stockholm, som bildades 2015. Dagens line-up är: Erik Melin - Sång, Canan Rosén - Gitarr/Sång, Hanna Engström - Keyboard/Bas/Sång, Andreas Litfeldt - Trummor.
Denna intervju besvarades av Erik i början av Mars 2022.
Pressfotot är taget av Ia Ingvarsdotter. Live-fotona togs av mig (Jimmy Blom) på Sticky Fingers i Göteborg den 26:e April 2019.
Så vad inspirerade er till att börja spela och bilda band?
- Vi är konstnärer. Och som konstnärer har vi ett stort behov av att uttrycka oss, att spela i band är bara ett av våra många verktyg vi använder för att göra det. Med det sagt så när vi sågs första gången nickade vi samstämmigt och sa "japp, this is IT, vad vi än gör från och med nu kommer bli det bästa det här landet sett inom vilken genre vi än tar oss för".
Och det stämmer ju!
Ja, som ni märker har dom en tendens att höja sig själva till skyarna. Troligtvis med en stor glimt i ögat dock.
Hur går låtskrivarprocessen till i erat band? Ni får ju till bra refränger och ett schysst sväng. Är det mycket jobb som ligger bakom?
- Oftast är det Canan som skrivit nåt riff eller har en idé, tar med den till repan med förslag på hur det ska spelas. Sen stöts å blöts det fram och tillbaka tills vi har en låt. Jag (Erik) plockar fram nån fras som man kan sjunga i refrängen och bygga verstexterna kring.
Det är en hel del jobb bakom, jag vet inte hur lång tid det tar för andra band när de skriver. Men vi försöker tänka mycket på svänget och dynamiken, och jag tycker det belönar sig!
Det gör det verkligen!
Vilka skulle du säga är era inspirationskällor?
- Canan lyssnar mycket på riot grrrl-band, emo och säkert en hel massa annat. Hon har ett otroligt öra för melodi och låtskrivande, så hon tar nog mycket inspiration från när hon hör en bra melodi eller detalj i någon låt och gör det till sin egen.
För min egen del som mest skriver text och lyssnar på mycket texter, så är mina förebilder John Darnielle från MOUNTAIN GOATS, Sean Bonnette från AJJ och Pat Schneeweis från RAMSHACKLE GLORY mfl. Men hör jag något nånstans som låter coolt är jag inte främmande för att bara sno det rätt av.
Ett nytt album, "Godspeed, You Little Shit-Eater", släpptes digitalt i slutet av Februari (vinyl kommer snart) via Luftslott Records och Spastic Fantastic Records (min recension). Roliga som dom är så påstod dom på Facebook att jag gett dom 10/10 i betyg för den skivan, och jag ger inga betyg ens, haha.
Hur kommer det sig att det har tagit 4 år sedan ni släppte erat förra album?
- För oss känns det nog inte som så lång tid. Vi spelade en hel del på förra skivan när den släpptes. Klara som spelade med oss innan hoppade av bandet för att bli mamma, och vi behövde tid för att fundera ut hur vi skulle jobba framåt med Hanna som spelar bas nu.
Vissa låtar har funnits rätt länge, men jag kände att jag verkligen ville göra en skiva där jag inte skriksjunger nånting och försöka göra det bästa av det. Det tog kanske ett och ett halvt år för mig att lära mig sjunga så här, så det var ju rätt schysst att det kom en pandemi så jag kunde lära mig det.
Men ja, mycket ligger nog hos mig. Hade jag kunnat sjunga bättre tidigare hade nog plattan varit klar snabbare också. Men den som väntar på nåt gott å andra sidan.
Berätta lite om texterna på senaste plattan. Ni verkar ju sparka på lite allt möjligt i dagens samhälle, var det bättre förr eller kan det bara bli bättre?
- Konceptet, som jag ser det, är att varje låt är en egen idiotisk sak jag tycker suger och hur man som individ står och ser på och förhåller sig till det. Det kanske låter lite flummigt. Men många tycker det är en himla politisk skiva, sett till texterna, medan jag tycker att den bara speglar saker exakt så som jag ser dem.
Jag har också hört genom åren att det inte är ball med pekpinnar, men om pekpinnarna pekar på rätt saker så är det väl som inte fel?
Jag hade också en hel del att säga och få ur mig. Många band har ju inte det. De vill mest sjunga om att dricka öl, göra nån wooo-hoo-kör till refräng, ett solo, sen färdigt. Det intresserar mig inte.
Men hurvida det var bättre förr vet jag inte. Jag kan bara utgå från mig själv, och jag tycker det är rätt mycket dåligt som händer här och nu. Lagom till att pandemin var över fick vi krig i Europa, och idag läste jag att Amazonas antagligen helt kollapsat. Så det ser inte ut att bli särskilt mycket bättre heller.
Det är väl det jag landade i när jag skrev texterna till den här plattan också: det ser redigt bedrövligt ut, men lycka till med allt nu då. Typ så.
Hur tycker Du att ni har utvecklats sedan starten?
- Jag tycker vi är mycket bättre, gått från klarhet till klarhet. Vi har landat i vårt uttryckssätt men verkar fortfarande vara pigga på att hitta på nya saker. Kreativt är det uppåt framåt och så har det varit hela tiden tycker jag. TWIN PIGS är alltid bäst idag.
Som mindre band är det väl mer jobb än framgång antar jag? Hur ser du på det?
- Jo, så är det nog för de mindre banden. Men vi är ju en rätt big deal, så vi vet inte så mycket om det.
Skämt åsido! Ja, det är en hel del jobb. Vi har lyxen att det finns en del som gillar det vi gör och gillar oss, så vi behöver inte tjata oss till gigs som t.ex. mina tidigare band behövt göra. Det kan låta proppmätt men så är det.
Men med det sagt så är det ändå massa som ska göras. Men jag tycker det är värt det, framgången är kanske inte drivkraften, utan mer att jag är nyfiken på hur långt man kan ta det här bandet och vart det tar en. Man får se.
Så vad har ni då för framtidsplaner för bandet?
- Närmast i tiden ska vi ha en releasefest i Stockholm tillsammans med DIVISION OF LAURA LEE. Det blir nog en storartad succé. Vi ska spela med HORNDAL i Borlänge, göra en festival i Tyskland, nästa år spelar vi på CULT OF LUNAs festival i England.. Sen har vi lite grejer bokade däremellan också som vi inte får prata om än. Men ja, en hel del spelande just nu. Sen ska vi väl göra vårt bästa för att det inte ska gå fyra år tills nästa skiva kommer igen.
UP | INDEX
Everything made by Blom since 2001